Äntligen: efter 24 års väntan har vi (läs: Nya Zeeland) äntligen blivit världsmästare i Rugby igen. Ja, de haft Rugby VM här i NZ sedan 6 veckor tillbaka, mycket längre än ett fotbolls-vm alltså trots färre lag- min teori är att spelarna är så pass murbultade och skadade efter en match att doktorn behöver en vecka på sig för att lappa ihop alla. Hur som helst så var det finalsdags igår kväll, NZ mot Frankrike, samma Frankrike som slog oss i 2007s VM kvartfinal, en nationell tragedi utan dess like. Nu fick de igen, gåsleverälskarna, och efter en ensidig match vann det klart bättre laget en överlägsen och ohotad seger med 8 mot 7 (då ska ni veta att man får 5 eller 3 eller 2 poäng beroende på om man bär bollen (som inte är en boll utan ett ägg) över mållinjen eller om man väljer att skjuta den). Under matchen fick nyeckelspelarens ersättarens ersättare ersättas (manfall pga skador) och han gjorde de avgörande poängen genom att sparka bollen över ribban (ja, så är det i Rugby, boll över ribban ger poäng, boll under ribban ger bara skratt och hån), kan det blir bättre? Sverige och Tyskland är båda obesegrade under detta VM mest beroende på att de inte var med (finns det ens landslag i dessa länder?), men andra europäiska lag var med, förutom Frankrike, även England, Wales, Skottland (av någon merklig anledning spelar de inte som Storbrittanien, precis som i fotboll), Ireland och Rumänia (tror jag, de hadde i såfall redan åkt ur när vi kom hit).
Nå väll, detta om Rugbyn.
För egen del var vi och gick en dagsvandring igår, eller "tramp" som man säger, Tongariro Alpine Crossing, NZs mest populära dagstur över en vulkan som hade sitt senaste utbrott 1975, det ryker lite varstans, marken är varm (läste om fåglar som slippar ruva sina ägg, det räckar att lägga de på marken så ordnar sig resten) och det luktar rutten ägg. Jordens färg skiftar allt från svart till rött, grönt och gult, därtill snön som är kvar (där marken inte är för varm vill säga), mycket vackert, påminner så klart mycket om Island. Det var ganska dimmigt i början och slutet av turen men väl över molnen en fantastisk dag som gav mersmak, vi tänker komma tillbaka senare under sommaren när snön är borta, och jag ska definitivt ta mig en löptur där uppe också, synd att Thomas inte är med bara! Allt är välorganiserad, i brist på regulära bussar betalar en halv månadslön, får minibuss-skjuts till startpunkten och 8 timmar senare plockas man upp vid ändpunkten for färd tillbaka till bilen.
Offentliga kommunikationsmedel verkar förresten obefintliga utanför tätorten, långfärda bussar går mellan de stora städerna men det finns ingen buss mellan Kai Iwi där vi bor och Wanganui, 20 km bort, trots att båda ligger längs State Highway 3, en av de stora vägarna. Ingen cykelväg finns heller och mycket riktigt behöver man var sin bil om dagen ska fungera. Något Västtrafik eller Südbaden Bus borde ta sig an!
Idag (måndag) är Labour Day, alltså är vi lediga (hä?) vilket är fint då vi har tid tillsammans men får ingen lön inte.
Florian
No comments:
Post a Comment