Jo, vi lever än. Dagarna är korta och vi haft strul med bredbandet men nu fungerar trådlöst internet här hemma och jag kan skriva på mitt svenska tangentbord.
Det har varit rätt så tyst i några veckor. Jobbet ruller på, fortfarande inget jag kan rekommendera men det blir lite tjatigt så jag låter bli.
Precis sett ett program på tv om barn fattigdom i NZ. 20% av barnen lever i fattigdom. Dålig bostad utan uppvärming, overcrowdning och mögel i sovrummen är ett utbrett problem vilket leder till onödig sjukdomsbörda för asthma, reumatisk feber, hudinfektioner mm. Hungrida barn i skolan inget ovanligt. Janne bekräfter att många barn ha chips eller kakor till lunch.
Gissa vilket land de har åkt till för att se hur man göra bättre om inte Sverige med sin gratisvård till alla barn, skolmat, skolhälsovård etc.
Även barnmisshandel är ett stort bekymmer, NZ lär ha ett av de högsta siffrorna av barnmisshandel och barnmord i världen. Det är bara få år sedan "smacking" (barnmisshandel i uppfostringssyfte) har blivit olagligt, och det går fortfarande an att göra partireklam på att kräva att lagen slopas igen (det är val nu i helgen). Englands arv lever än.
Helgen för två veckor sedan ha vi tillbringat i Wellington, sett pinguiner, papagojer och många andra exotiska fåglar, förra helgen fick dr Schilling jobba på jouren och vi andra gick en trevlig 6-timmers vandring i närheten.
Skolan går bra, Tomkes high school är i tentamen-modus vilket innebär att de internationella eleverna åker på utflyckt på fredagarna vilket är trevligt, Tomke pratar engelska och ser landet samtidigt. Janne blev uttagen att försvara Kai Iwi skolans färger i motsvarande Kommun mesterskap i friidrott nu på fredag, heja!
Försöker fortfarande att få resten av familjen att blogga, hittills utan framgång.
Ha så gôtt gott folk!
Florian
No comments:
Post a Comment