Saturday, 26 November 2011

Heute schreibt Tomke!

Hello!!

In school, I have been on trip to New Plymouth, a town two hours from Wanganui.

We were on an old British lifeboat. The captain catched many Rock Lobsters, but only two of them were big enough, the rest of them he threw back into the water. We saw many seals, and they were very cute! The water was amazing, and the weather was absolutely perfect. After the boat trip we ate fresh fish and chips on the coast. The seagulls were rude!


School uniform

Last week-end the whole family visited Wellington, the Capital. Dad was running a runcompetition, while Janne, Mum and I encountered the city.
   On Sunday, all of us took a ferry to the Matiu Somes Island, a small island in the harbour of Wellington.There were lots of fascinating birds, among them the Red Crowned Parakeet, which is a beautiful kind of parrot. We also had  the luck to see a Tuatara, a small, very old reptil. We spent the whole day on the island. On the ferry back to the main land, we saw two Little Blue Penguins in the water! 

Only one and a half weeks left in school, then we have six weeks of summer holiday!

The cows behind our house are so lovely! Janne and I have come closer and closer to them, and now they even let us touch them.  A few hundred metres away from the house we have discovered a beautiful pond, maybe we will swim  in it sometime in summer.

Today we were at the beach again, and Dad and I ran longside it. It was incredibely windy. After 2,5 km we turned, and then we had the wind in our back. It went really fast!

Tomke

Tuesday, 22 November 2011

still alive

Jo, vi lever än. Dagarna är korta och vi haft strul med bredbandet men nu fungerar trådlöst internet här hemma och jag kan skriva på mitt svenska tangentbord.
Det har varit rätt så tyst i några veckor. Jobbet ruller på, fortfarande inget jag kan rekommendera men det blir lite tjatigt så jag låter bli.
Precis sett ett program på tv om barn fattigdom i NZ. 20% av barnen lever i fattigdom. Dålig bostad utan uppvärming, overcrowdning och mögel i sovrummen är ett utbrett problem vilket leder till onödig sjukdomsbörda för asthma, reumatisk feber, hudinfektioner mm. Hungrida barn i skolan inget ovanligt. Janne bekräfter att många barn ha chips eller kakor till lunch.
Gissa vilket land de har åkt till för att se hur man göra bättre om inte Sverige med sin gratisvård till alla barn, skolmat, skolhälsovård etc.
Även barnmisshandel är ett stort bekymmer, NZ lär ha ett av de högsta siffrorna av barnmisshandel och barnmord i världen. Det är bara få år sedan "smacking" (barnmisshandel i uppfostringssyfte) har blivit olagligt, och det går fortfarande an att göra partireklam på att kräva att lagen slopas igen (det är val nu i helgen). Englands arv lever än.

Helgen för två veckor sedan ha vi tillbringat i Wellington, sett pinguiner, papagojer och många andra exotiska fåglar, förra helgen fick dr Schilling jobba på jouren och vi andra gick en trevlig 6-timmers vandring i närheten.
Skolan går bra, Tomkes high school är i tentamen-modus vilket innebär att de internationella eleverna åker på utflyckt på fredagarna vilket är trevligt, Tomke pratar engelska och ser landet samtidigt. Janne blev uttagen att försvara Kai Iwi skolans färger i motsvarande Kommun mesterskap i friidrott nu på fredag, heja!

Försöker fortfarande att få resten av familjen att blogga, hittills utan framgång.

Ha så gôtt gott folk!
Florian

Tuesday, 25 October 2011

25/10/2011 erster Schultag

Heute hatten Tomke und Janne ihren ersten Schultag, Janne an der nahegelegenen Dorfschule, wo es ihr sehr gut gefallen hat, sie sollte einen Text über sich selbst schreiben, der dann am Donnerstag im Newsletter erscheinen wird, damit gleich alle wissen, wer Die Neue ist:). Schulbus holt ab und bringt wieder nach Hause, Klassenkameraden und Lehrerin wohnen ganz in der Nähe, alles klingt vielversprechend.
Tomke hatte zunächst nur eine Einführung mit einer Lehrerin, hat wohl noch kaum andere Schüler getroffen und auch noch keinen richtigen Unterricht gehabt, was aber morgen der Fall sein soll, worauf sie sich auch schon freut. Ansonsten war sie recht gelassen heute, ich durfte sie zwar zur Schule fahren (liegt auf dem Weg zur Arbeit) aber auf keinen Fall mit hinein gehen, man könnte ja zusammen gesehen werden. Ab morgen dann Bus auch für Tomke.
An der Arbeit ahne ich immer deutlicher, dass sinnvolle Medizin kaum betrieben werden kann, 24 Patienten/Tag werden erwartet, 15 Minuten und man soll nicht nur eine medizinische Beurteilung machen und Rezepte/Überweisungen schreiben sondern auch noch über Krankschreibungen diskutieren, Formulare ausfüllen (z.B. für Führerscheinanträge, Einwanderungsbehörde etc). Es gibt kein Labor in der Praxis, alle Blutproben werden in einem zentralen Labor am Krankenhaus abgenommen (wir müssen aber alle Ergebnisse, normale wie abweichende, persönlich mitteilen, wofür kein Spielraum im Zeitplan vorgesehen ist), Urinproben, Schwangerschaftstest muss ich selber machen, kapillären Zucker ebenso, alles in der kurzen Zeit, man wird wohl viele Pat überweisen und ansonsten versuchen, die grössten Fehler zu vermeiden. Die neuseeländischen Guidelines unterscheiden sich erheblich von den schwedischen, kardiovaskuläres Screening wird gross geschrieben (alle ab 45 Jahren, Maori und Pacific Islander mit ihrem höheren Risiko und niedrigerem Erkrankungsalter sogar ab 35, Glukose, Lipide, Blutdruck, die ganze Batterie, dazu Primärprevention mit Statinen und ASS/Trombyl, also lauter Dinge, die in Schweden als Dont't do erachtet werden, da muss ich mich ganz schön umstellen. Da gefühlte 70% der Patienten rauchen und/oder übergewichtig sind und/oder sessil leben scheint mir der Fokus auf den falschen Fragen zu liegen.

Hier der Beginn einer neuen Rubrik:
AdT (Abkürzung des Tages)/DF (Dagens förkortning): LOC Level of Consciousness

Florian

Sunday, 23 October 2011

23/10/2011 Rugby has come home

Äntligen: efter 24 års väntan har vi (läs: Nya Zeeland) äntligen blivit världsmästare i Rugby igen. Ja, de haft Rugby VM här i NZ sedan 6 veckor tillbaka, mycket längre än ett fotbolls-vm alltså trots färre lag- min teori är att spelarna är så pass murbultade och skadade efter en match att doktorn behöver en vecka på sig för att lappa ihop alla. Hur som helst så var det finalsdags igår kväll, NZ mot Frankrike, samma Frankrike som slog oss i 2007s VM kvartfinal, en nationell tragedi utan dess like. Nu fick de igen, gåsleverälskarna, och efter en ensidig match vann det klart bättre laget en överlägsen och ohotad seger med 8 mot 7 (då ska ni veta att man får  5 eller 3 eller 2 poäng beroende på om man bär bollen (som inte är en boll utan ett ägg) över mållinjen eller om man väljer att skjuta den). Under matchen fick nyeckelspelarens ersättarens ersättare ersättas (manfall pga skador) och han gjorde de avgörande poängen genom att sparka bollen över ribban (ja, så är det i Rugby, boll över ribban ger poäng, boll under ribban ger bara skratt och hån), kan det blir bättre? Sverige och Tyskland är båda obesegrade under detta VM mest beroende på att de inte var med (finns det ens landslag i dessa länder?), men andra europäiska lag var med, förutom Frankrike, även England, Wales, Skottland (av någon merklig anledning spelar de inte som Storbrittanien, precis som i fotboll), Ireland och Rumänia (tror jag, de hadde i såfall redan åkt ur när vi kom hit).
Nå väll, detta om Rugbyn.
För egen del var vi och gick en dagsvandring igår, eller "tramp" som man säger, Tongariro Alpine Crossing, NZs mest populära dagstur över en vulkan som hade sitt senaste utbrott 1975, det ryker lite varstans, marken är varm (läste om fåglar som slippar ruva sina ägg, det räckar att lägga de på marken så ordnar sig resten) och det luktar rutten ägg. Jordens färg skiftar allt från svart till rött, grönt och gult, därtill snön som är kvar (där marken inte är för varm vill säga), mycket vackert, påminner så klart mycket om Island. Det var ganska dimmigt i början och slutet av turen men väl över molnen en fantastisk dag som gav mersmak, vi tänker komma tillbaka senare under sommaren när snön är borta, och jag ska definitivt ta mig en löptur där uppe också, synd att Thomas inte är med bara! Allt är välorganiserad, i brist på regulära bussar betalar en halv månadslön, får minibuss-skjuts till startpunkten och 8 timmar senare plockas man upp vid ändpunkten for färd tillbaka till bilen.
Offentliga kommunikationsmedel verkar förresten obefintliga utanför tätorten, långfärda bussar går mellan de stora städerna men det finns ingen buss mellan Kai Iwi där vi bor och Wanganui, 20 km bort, trots att båda ligger längs State Highway 3, en av de stora vägarna. Ingen cykelväg finns heller och mycket riktigt behöver man var sin bil om dagen ska fungera. Något Västtrafik eller Südbaden Bus borde ta sig an!
Idag (måndag) är Labour Day, alltså är vi lediga (hä?) vilket är fint då vi har tid tillsammans men får ingen lön inte.
Florian

Friday, 21 October 2011

21/10/2011 Erste Woche - ein Ein Resume

Da ist meine erste Arbeitswoche auch schon zu Ende (Birte beginnt nach dem Wochenende, wenn dann auch die Schukle wieder anfängt). Wir werden überwiegend in Gonville Health arbeiten, einer Gemeinschaftspraxis mit etwa 6000 Patienten, 4 Stellen für Allgemeinärtze von denen kein einzige besetzt ist, was uns leider vorher niemand gesagt hat. Der Kollege Nicholson, der auf dem Papier die Rolle des vom Medical Council of NZ vorgeschriebenen Tutors/Supervisors hat, arbeitet gar nicht in Gonville, sondern in einem anderen Stadtteil, und die "tägliche Supervision während der ersten Woche" ist also nix. Derzeit sind wir dort Kollegen aus USA, Nigeria, Canada sowie Birte und ich. Der Blinde lernts vom Einäugigen. Zum Glück gibts ja Schwestern, die man fragen kann und die meist die Antwort kennen.
Heute hatte ich erstmals eigene Patienten und noch 30 Minuten/Pat, ab nächster Woche dann nur noch 15 min/pat, sinnvolle Medizin ist da kaum möglich, komplexere Frgestellungen wird man in mehrere Besuche aufteilen müssen (also eher wie in D arbeiten, nicht wie in Schweden wo wir z.B. Patientenmit  gut eingestellter Hypertonie oder Diabetes 1x/Jahr sehen + 1 besuch bei der Schwester)
 Es scheint die ein oder andere unerwartete bürokratische Hürde zu geben, so wurde mir heute erklärt, bestimmte Medikamente könnte ich nur verschreiben, wenn ich zuvor ein Special Authority Form ausgefüllt und bewilligt bekommen hätte, darunter nicht nur echte Nischenpräparate bei z.B. multipler Sklerose, reumatoider Arthritis oder onkologischen Erkrankungen, sondern auch Dinge wie Candesartan, Losartan, Gabapentin, Mirtazapin, Venlafaxin, Spiriva, Symbicort, Seretide, die meisten dieser Medikamente sind in Schweden (und meines Wissens auch in D) erste oder zweite Wahl, mehrere von ihnen sind als Generika billig zu haben und ihr Zusatznutzen belegt. Hier muss ich also zuerst einen Antrag stellen, dessen Bearbeitung bis zu einer Woche dauern kann.
Wie angekündigt hatte ich heute auch bereits die ersten zwei Patienten mit Scabies, was eine echte Volkskrankheit v.a. unter Maori und Pacific people zu sein scheint, teils wegen ihrer erhöhten Empfänglichkeit für Hautkrankheiten, v.a. aber wegen schlechter Wohnraumverhältnisse (zu viele menschen auf zu engem Raum, schlecht ventilierte Häuser etc).
Habe auch begonnen, die hiesigen Guidelines zu durchforsten, die sich im Detaille durchaus von den schwedischen unterscheiden bzgl Screening und Behandlungsindikation /-ziel für Diabetes, Hypertonie etc. Man wird wohl versuchen, sich daran zu halten, soweit es geht, aber es gibt keine Zeit, irgendetwas nachzulesen, solange der Pat da ist, und vermutlich auch kaum vorher oder nachher (es sei denn abends, aber da ist ja dann schon Abend).
Der Kampf mit den Abkürzungen geht weiter, lt Buchungsübersicht kommt am Dienstag eine Patienten für "NK & KN @ 2" und das einzige, was ich verstehe, ist @ 2 = at two (o'clock p.m.), der Rest wird wohl im Dunkeln bleiben, bis ich sie treffe. Es scheint mir unzweifelhaft, dass dies die Patientensicherheit gefährdet (ich würde mich gerne einlesen in NK & KN, wenn ich nur wüsste, um was es geht), aber gut, alle anderen scheinen es ja zu verstehen.

So, genug gejammert, das Dunkel wird sich schon lichten, wenn nicht, beantrage ich einfach eine Special Authority Number. Bis dahin wollen wir am Wochenende eine längere Tageswanderung (Tongairo Crossing) unternehmen, wenn denn nicht noch zu viel Schnee liegt, es geht auf knapp 2000 Meter hinauf).
Florian

Wednesday, 19 October 2011

19/10/2011 - inskolningen fortsätter

Fortsätter med inskolningen. Gått brevid hela dagen, man känner sig lite som förr när man mest stod i vägen. Hoppas på att träffa egna patienter imorgon, finns nog ingen annan väg att lära sig journalprogram och allt annat. Redan förstått att man är mycket mer frikostig med antibiotika, patienterna verkar förväntar sig recept i situationer där jag inte skulle komma på tanken att sätta in behandling hemma i Sverige. Typ 10-åring, annas frisk, helt opåverkat som hostat i 1 vecka, rena andningsljud, ingen feber, får 1 veckas behandling med erythromycin. Mycket riktigt helt annat resistensläge, pcv får luftvägsinfektioner funkar ej, ska vara amoxicillin eller helst amoxycillin/clavulansyra. Hur man bäddar så ligger man eller hur var det?
Sedan får man se upp lite, Maorierna verka ha högsta prevalens för reumatisk feber i världen (har inte sätt en enda sådan patient vare sig i Tyskland eller Sverige under mina första 10 år i jobbet) och man gör nog klokt i att behandla alla tonsiliter hos Maorier (patienternas kulturella bakgrund står tydligt i journalen ifall man undrar). Enl guidelines ska alla nedre uvi'er behandlas, alltså inga diskussioner om antibiotikas vara eller icke-vara inte där heller. Kan ju göra livet lite enklare, i det korta loppet i alla fall.
TDHHMFSH. Tror de har hur många förkortningar som helst! SOB shortness of breath. NKDA no known drug allergy. PERL pupils equal reactive to light. YNI you name it.
GDBGN Going to bed god night!
Florian

Monday, 17 October 2011

17/10/2011; wellkoomen, Holland!

En ik will ook onze eerste (en zekerligen einige) lezer van het Koniklijke Nederland heten wellkoomen! Femke, jej bent ook die eerste die zich hier angemeld heeft, gefeliziteert.